25 Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.

11 Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son.
12 Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet.

33 På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

13 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
14 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

4 Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.

16 Därför fälla vi icke modet; om ock vår utvärtes människa förgås, så förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.

1 Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt.
2 Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.
3 Förmana likaledes de äldre kvinnorna att skicka sig såsom det höves heliga kvinnor, att icke gå omkring med förtal, icke vara trälar under begäret efter vin, utan lära andra vad gott är, för att fostra dem till tuktighet.
4 Förmana de yngre kvinnorna att älska sina män och sina barn,
5 att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar och att underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.

43 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'
44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.
35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

10 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.

18 Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.